ÅTTONDE KAPITLET.
Punta Arenas och Magellanssundet.
Jordens sydligaste stad. Intryck på den förbipasserande. Byggnader, gator, kafélif, befolkning. Stadens uppkomst och utveckling. Sällskapslif och förhållanden. Magellanssundet och passagen därigenom. Estancior i dess omgifningar. Den stora estancian vid Bahia Inútil. Dess utseende och lifvet därstädes.
Från Eldslandets sydligaste delar, från trakter, där hvarje
steg framkallar medvetandet, att man står på en af jordens
utkanter och att det nästa skulle bringa den resande rakt ut i det
stora okända område, hvars hemlighetsfulla gåtor ännu trotsa
till och med fantasiens makt, från dessa trakter vända vi oss nu
till vänligare nejder, de sydligaste, som ännu stå i jämn
förbindelse med civilisationens centra, dem man bekvämt kan se
utan att för en enda timme aflägsna sig från de bekvämligheter,
som nutidens flytande ångbåtspalats erbjuda. Vi vilja skildra
trakterna kring Magellanssundet och deras hufvudstad, det
uppblomstrande Punta Arenas.
Det har redan blifvit antydt ett skäl, som gör, att man kan se Punta Arenas från två synpunkt. Många tusen resande passera årligen genom Magellans sund för att dröja ett par timmar i dess enda hamnplats, medan de varor urlastas, som skola förse ett område större än Skandinavien. Direkte komma de hit från palmlundar och från länder, belysta af en ständig sol, och de flesta bland dem nöja sig med att taga fram sina kikare och insvepta i pälsar och pläder på afstånd betrakta denna lilla samling af brokiga järnblecks- och trähus, oordnadt uppkastade på den nedersta afsatsen af en halfhög, gröngrå åssluttning betäckt åt alla håll af nedbrända trädstammar, som spöklikt
