plazan eller torget, hvars förnämsta bestämmelse är att tjäna som promenadplats och samlingsplats vid offentliga fester och sammankomster. En så litet ordnad plaza som här har jag emellertid aldrig sett: där finnes ej det minsta försök till plantering, och man har ej heller ansett det lönt att lämna den öppen för allmänheten utan helt enkelt omgifvit den med ett staket. Otvifvelaktigt bör dock denna plats en gång kunna blifva ganska vacker, ty rundt omkring den ha på kort tid rest sig en mängd ganska ståtliga byggnader. Den öfre sidan upptages nästan i i sin helhet af det nya regeringshuset, en präktig telbyggnad, fastän tämligen opraktiskt bestående nästan mest af fönster och uppförd i hvad man skulle kunna kalla ladstil. Bredvid densamma resa sig grundmurarna till en ståtlig kyrka, som af salesianerorden uppföres, i den mån penningar till densamma inflyta; dock torde det dröja en god tid, innan den blir fullt färdig. På norra sidan ha de båda personer, som i Punta Arenas rivalisera om att vara de förmögnaste och inflytelserikaste, bredvid hvarandra byggt upp sina palats. Menendez och Nogueira voro båda spaniorer, som utan penningar för ett 30-tal år sedan kommit till Punta Arenas för att söka sin lycka, och båda ha förtjänat förmögenheter, som räknas i millioner pesos. Båda idkade detaljhandel i Punta Arenas och forslade med egna fartyg varorna till kringliggande småhamnar; båda ha förtjänat på guldet och än mera på den uppblomstrande farmindustrien och fårskötseln, som de själfva varit med om att grunda. Menendez var den förste, som byggde en stor butikbyggnad i två våningar och ett präktigt boningshus i villastil, med stentrappor, balustrader och kolonner. Nogueira är numera död, men hans änka har ej velat tillåta, att namnet öfverglänses, utan har för, som det uppges, bortåt 200,000 kronor låtit uppföra ett tegelhus i tre våningar, i modern stil och enligt ritning af framstående arkitekter. För att ej komma i skuggan lät nu Menendez uppbygga ett högt torn på sin villa, med fri utsikt öfver staden och med en förgylld kupol, som redan långt i fjärran drager seglarens blickar på hans bostad. Människans fåfänga är lika stor här som i andra trakter, men staden har vunnit därpå och på kort tid fått ett utseende, som förmånligt vittnar om de rikedomar, som äro samlade där.
Vid plazan ligger också »el cuartel», stadens äldsta byggnad, vakt- och polisstationen, en låg, mossbelupen, grå liten byggnad med väggar så uppmurknade, att man tycker, att de där
