Den här sidan har korrekturlästs
156
ÅTTONDE KAPITLET.

Det mest karakteristiska draget i Punta Arenas' lif är de talrika utskänkningsställena. Framför mig ligger statistiken för 1890, då staden på omkring 1,800 invånare och 180 bebodda byggnader ägde 65 »despachos» — en krog på 25 personer, kvinnor och barn inberäknade. Man kan ej heller skylla på den kringliggande landsbygden, som själf är öfverflödigt rik på platser, där spritdrycker försäljas. I själfva verket märker man på alla håll, att detta är en plats, där konsumtionen är stor. Vid alla tider på dagen, hvart man kommer in, till affärsmän eller privatpersoner af alla samhällsklasser, så kommer det fram något att dricka, vanligen ej af oskyldigaste slag. När man möter någon på gatan och stannar för att samtala, så är första frågan: »Hvart skola vi gå för att taga en copita?» Och så går det alltjämt. Det enformiga lifvet och det jämnkalla klimatet ha väl gjort sitt till för att framkalla detta tillstånd, som underhålles af den lätta tillförseln från förbipasserande ångare.

Nu är antalet dylika lokaler säkert högre än det nämnda. Och bland dem äro visst icke alla obetydliga, utan flera äro lika rikt försedda, om än ej så rikt utstyrda, som i någon hufvudstad. Den förnämsta bland dem tillhör ett slutet klubbsällskap, bildadt af stadens ämbetsmanna- och handelsaristokrati. Dess namn »Cuerpo de bomberos», »brandkåren», har ej annan betydelse, än att dess lokaler äro belägna i samma hus, där stadens brandredskap förvaras. Här mötas hvarje afton representanterna för stadens förnäma värld, från guvernören och nedåt, för att spela biljard och intaga sin »copa». Därnäst den betydligaste platsen är den, som inrymmes i Kosmohotellet, på hvars hyllor drycker från alla jordens länder stå uppradade i broderlig endräkt; blott den svenska punschen har egendomligt nog aldrig hunnit hit fram. Därefter följa tyska ölstugor, amerikanska bars och spanska bodegas, medan hufvudmassan består af små smutsiga handelsbodar, där försäljaren i höga kragstöflar och med uppkaflade ärmar står omgifven af sina flaskor, som mestadels innehålla hemgjorda mixturer eller sådana — icke mycket bättre —, som köpas i Hamburg för några få mark per »låda». I andra skötes försäljningen af kvinnor, som man om dagen ser sitta på tröskeln med sitt handarbete. Smutsigare och mindre inbjudande krogförestånderskor äro väl ingenstädes att se, och i dessa hålor utkämpas ej sällan blodiga scener, där ett knifstyng blir slutet på en börjad tvist.