Arenas själft. De rika fynden vid Kap Vírgenes gåfvo anledning till Poppers Eldslandsexpedition 1887, om hvilken vi förut talat. Vid ett par tillfällen, då rikare fynd gjorts, har en verklig guldfeber utbrutit, som, om den också ej sträckt sig långt utom områdets gränser, dock varit nog för att vända upp och ned på dessa små samhällen, där bristen å arbetskraft redan förut var så kännbar. På flera år har man nu ej hört af något sådant, och ehuru fortfarande guldsökareexpeditioner utgå och äfven åtskilligt guld vinnes, så är det dock föga troligt, att Eldslandet någonsin skulle bli ett guldrikt land. Alla försök att bilda större kompanier för att bearbeta guldhaltiga lager ha misslyckats, och endast arbete i liten skala har visat sig lönande, ehuru med mycket växlande vinst. De största arbetena bedrifvas fortfarande af Páramobolaget, som antager arbetare mot del i vinsten och har koncession på nästan hela den Atlantiska kusten. Betydande guldminor finnas också i floderna omkring Porvenir, särskildt Rio del Oro. Här hade nyligen vid tiden för vårt besök påträffats ett stycke, som vägde 194 gram och som visades mig som en sällsynthet.
Det rikaste området har dock varit Lennoxön och dess omgifningar. De första rika guldfynden gjordes här år 1889 af några skeppsbrutna sjömän, och på de båda följande åren säges där hafva vunnits 12—1500 kg. guld. Tusentals människor strömmade till, mestadels italienare, och några återvände med vunna förmögenheter. Men de flesta förlorade allt hvad de förut vunnit på de nya expeditioner, som sedan anordnades, och få ha väl de platser på jorden varit, där den eftersökta metallens utvinnande ägt rum under så stora svårigheter och försakelser som här.
Bland näringskällor inom området ha vi vidare att förteckna jakten, om hvilken nedan vidare talas, samt skogsafverkningen, som särskildt är liflig på den argentinska Eldslandskusten, där flera sågverk blifvit anlagda. Lifligt uppmuntrade af regeringen exportera dessa betydande mängder af trävaror till de stora skoglösa områdena i Argentina. Ordnadt flske förekommer ej, fastän fjordarna mångenstädes vimla af fisk, och ej heller tänker någon på att jaga de hvalar, som komma in i kanalerna. Jakten på sälar är däremot numera förbjuden.
På tal om utvecklingen af Magellansländerna bör ihågkommas, att åkerbruk där synes vara omöjligt att bedrifva. I detta hänseende stå de förmodligen ensamma bland alla så långt från polen belägna länder på jorden. På skyddade platser i
