äfven om det måste erkännas, att den såsom morän företedde flera i vetenskapligt hänseende märkliga egendomligheter.
Vid närmare påseende befanns det, att man kunde känna igen denna af isen bildade formation ganska lätt äfven där, hvarest man ej hade några skärningar i densamma. Nästan hela den östra delen af Patagonien bildas af vidsträckta högplatåer, sönderskurna af floddalar. Annorlunda förhåller det sig i Eldslandet samt i Patagonien utefter Cordillerernas fot. Här finner man i stället ett ytterst starkt kuperadt land, där kullar af alla möjliga former ligga liksom kastade regellöst om hvarandra: långsträckta åsar, platta, rundade kullar, höga pyramider och spetsiga käglor. Man finner liknande saker äfven i vårt land men sällan eller aldrig så rent utbildade som i Eldslandet, där landets hela ytform är en föga förändrad kvarlefva sedan den tid, då istäcket drog sig tillbaka för det återvändande varmare klimatet.
Det har lyckats oss att följa denna isens utbredning och visa, att den just i närheten af det nuvarande Magellanssundet och sedan söder därom i lika sen tid som i norden betäckt en landsträcka minst så stor som Norrbottens län, och man kan äfven visa, att förloppet därvid varit i det hela likartadt med det på norra halfklotet.
Men ej nog därmed. För att få kännedom om det klimat, som rådde i dessa trakter under tiden före isperiodens början, hafva talrika samlingar gjorts af växtförsteningar från olika fyndställen. Vi ha då funnit, att redan vid denna tid vegetationen liknade den nuvarande och att klimatet därför ej var tropiskt. Men åtskilliga försteningar och särskildt en Araucaria, som anträffats i samlingar från Punta Arenas, synas dock bevisa, att det var varmare än nu, och att det äfven var fuktigare visas af de talrika bladrester och hela trädstammar, som finnas inbäddade i lagren långt ute på pampasslätten, där nu ej ens en buske växer. Dessa rester härstamma från samma tid, förra hälften af tertiärperioden, då norra Europa och öfre polarländerna långt upp i Grönland voro täckta af yppiga urskogar af växlande trädslag.
Undersökningarna nere på Eldslandet ha då sålunda visat, att det södra halfklotet ungefär samtidigt varit underkastadt samma klimatiska växlingar som det norra. Därmed är ett stort steg taget mot dessa märkvärdiga växlingars förklaring. Man kan ej längre antaga, att de varit blott lokala företeelser, utan
