Den här sidan har korrekturlästs
204
ELFTE KAPITLET.

de måste ha framkallats af orsaker, som verkat öfver hela jorden, vare sig nu att solens värme varit olika under olika perioder eller att vår luftkrets ändrar sammansättning och därmed får olika förmåga att absorbera och tillgodogöra sig de utsända värmestrålarna.

Det var en annan fråga, hvars studium också ingick i grundplanen för våra arbeten och som är om möjligt viktigare än den förra, fastän också mycket svårare att lösa. Man känner sedan gammalt, att djur- och växtvärlden i de kalla och tempererade länderna kring Sydpolen visa en märkvärdig likhet med dem, som lefva på samma breddgrad i norden. Naturligtvis är det en talrik mängd både af släkten och arter, som äro karakteristiska för det ena eller det andra området och som endast där anträffas, men ju mer våra kunskaper vidgas, dess flera arter finner man, som äro gemensamma på båda hållen eller som likna hvarandra så mycket, att man nästan måste veta, hvarifrån de härstamma, för att ej förväxla dem. Äfven vår expedition har från södern hemfört flera nya arter, som likna nordiska former, och några af dessa äro karakteristiska för hela grupper, som förut ej blifvit anträffade söder om ekvatorn.

Naturligtvis finnes det många djur med förmåga att raskt förflytta sig stora sträckor, som frivilligt kunna komma från det ena halfklotet till det andra, och i andra fall hafva organismer kunnat förflyttas liksom tillfälligt under medverkan af människan eller naturkrafter. Men flertalet fall utgöres af arter, som röra sig blott långsamt, som aldrig någonsin anträffats i tropikerna och som icke heller kunna lefva där. Här har man uppställt olika förklaringar; medan några anse det möjligt, att dessa former i outveckladt stadium eller som larver skulle kunna drifva kring med hafsströmmarna, hålla andra före, att de antingen för sina vandringar begagna sig af det kallare vattnet på större djup eller ock att de kommit öfver från den ena sidan till den andra under istiden, då tropikerna voro mindre heta än nu. För nordiska landdjur och växter, som anträffats i Eldslandet — jag vill bland många andra blott nämna vår vanliga Primula farinosa —, har man tänkt sig en vandring öfver Cordillerernas bergskammar. Slutligen återstår dock också den möjligheten, att organismernas utveckling försiggått pä ett sådant sätt, att där liknande naturförhållanden rådt också liknande arter uppstått.

Det är lätt att tänka, huru viktigt det skulle vara att kunna lösa dessa frågor och huru stor betydelse särskildt den sista