strömmar här vid ebb- och flodtid en ofantlig vattenmassa, hvars våldsamhet till och med öfverträflfar den ryktbara Saltströmmen vid Norges kust. På grund häraf erbjuda de inre delarna af viken föga betydelse for sjöfarten, åtminstone tills vidare, och stora oceanångare kunna ej tänka på att gå dit in.
I närheten af stranden af den smala Eberhardtviken besökte jag en märkvärdig håla i berget, som består af ett groft tertiärt konglomerat. Den är omkring 25 m. hög och går nära 300 m. in berget; väggarna äro klädda af gips och kalkspatsdroppstenar,
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. Bildtext: Utsikt från Eberhardts håla. |
och många tecken tyda på att den tjänat till
uppehållsort for många människor; vi funno till och med där inne
kringspridda lämningar af ett mänskligt skelett.
Så flngo vi också tillfälle att se litet af de västra kanalernas inbyggare, forna resandes »eldsländare», som nu liksom förr i hopp att det skulle vankas några presenter skynda ut från sina tillhåll i de inre vikarna, när de se ett fartyg passera. Kaptenerna på de stora oceanångarna lägga vid sådana tillfällen gärna till for några ögonblick för att stilla sina passagerares nyfikenhet, men det blir naturligtvis ej detsamma, som när man med ett
