mindre än på passagerartrafiken, men de äro icke dess mindre synnerligen trefligt inrättade, och för den, som har tid, äro de otvifvelaktigt för denna vägsträcka mycket att föredraga framför de andra, först och främst för det bättre tillfälle de ge att se något af kustens natur. De göra nämligen mycket ofta färden genom de inre kanalerna, där man fri från sjösjuka får njuta af den mest storslagna natur och om aftnarna får tillfälle att gå i land, medan postångarna i en vid båge löpa utanför ända fram till Lota.
Vid denna tid, midt i vintern, då dagarna äro korta och stormarna vanligen mindre svåra, är förhoppningen att få fara genom kanalerna åtminstone på utresan ringa, och äfven för oss gick färden utomskärs. Det var blott när jag i slutet af oktober från Valparaiso reste tillbaka till Punta Arenas, som jag i hela dess längd fick genomfara denna märkliga farled, hvilken inberäknadt Magellanssundet för genomfärden tager en tid af omkring fyra dygn. Vi hade en synnerligen angenäm resa på ångaren Luxor, hvars vänlige kapten gjorde allt för att öka trefnaden för de fåtaliga passagerarne, som under en sådan resa — den varar i sin helhet omkring fjorton dagar — naturligtvis hinna stifta ganska nära bekantskap.
Utom ankarplatserna i kanalerna anlöpas på vägen trenne hamnar, Valdivia, Lota och Talcahuano. Valdivia med sin hamnplats Corral är en liten blomstrande koloni, tämligen långt framskjuten mot södern. Den ligger vid den fuktiga kustens regnrikaste del, och en tung drifhusluft slår vid ankomsten emot resenären, som är föga van därvid, om han kommer från Patagoniens stäpper. Staden själf är mera tysk än chilensk; den grundlades i en aflägsen obygd i början af 1850-talet af inflyttade tyskar och är nu medelpunkten för en blomstrande industri och ett rikt andligt lif. Det är denna provins och dess närmaste grannar i söder, som ännu bilda det område, dit nordeuropeisk kolonisation i första hand har att vända sig.
Lota ligger jämte flera andra små städer vid den betydande Araucoviken i närheten af det chilenska järnvägsnätets sydliga ändpunkt. Dess hufvudbetydelse ligger däri, att det utgör centrum för Chiles och förmodligen hela Sydamerikas största kolgrufvedistrikt. Därför anlöpa också alla fartyg där, både när de gå mot södern och mot norden, och därför ha här också anlagts stora fabriker och bland dem ett af världens största kopparsmältverk.
