Men jag hoppade genast ut för att först hos Forssell vid Drottninggatan och sedan hos Bergström i Storkyrkbrinken köpa mig litet nytt i pelsväg. Hvilka salonger, de där pelshandlarne ha! Bara mård och bäfver och utter och bisam och hermeliner från golf till tak i de mest förföriska former. Tänk dig, ingen människa har köpt något af alt detta nu i vinter. Hvem vill väl gå och förderfva sig med skinnvaror, när det är blidvinter? Men nu vardt det annat lif bland dessa skogens djur. I fall jag kommer hem till påsk, skall du få se hvad jag köpte. Tant var med och hjälpte mig, ty hon är infödd stockholmska och har smak. Lydia skrek af förtjusning, då hon fick se hvad jag handlat, och Gunhild fick tårarne i ögonen, men då kyste jag henne och lofvade henne något vackert, och hon föll mig om halsen och var mycket snäll hela dagen.
På eftermiddagen fingo vi besök af flere ungherrar som formligen inbjödo oss att deltaga i slädpartiet, och det vardt uppgjordt, att herr Z. — när jag kommer hem skall du få veta hvad han heter — en ganska hygglig bankir, skulle köra för mig. Hälst hade jag velat åka med löjtnant Y. som är ännu hyggligare, tycker jag, men både onkel och tant säga, att Z. har mycket bättre affärshufvud. Jag tror också, att han har egna hästar. Han smickrade sig med att jag nog skulle bli nöjd och talade om slädnätet, ett riktigt konstverk, som var på utställningen i Wien hos fröken Rossander i jagtpaviljongen.
Jag kunde ej sofva på flera nätter, hvarför jag måste ligga till långt på förmiddagarne.
Ändtligen kom den efterlängtade dagen. Det hällregnade! Visst har jag upplefvat mycket ledsamt både i pensionen och på de tråkiga tésupéerna i Tullköping,
