Sida:Från Stockholms synkrets.djvu/131

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Vid Påsk.
(April 1874.)


Med undantag af prester, lokomotivförare och andra åkare, poliskonstaplar, kypare, tidningsskrifvare och andra lykttändare, så har hela mänskligheten påsklof, från och med talmannen i Första kammaren till och med skolgossen i nedersta klassens förberedande afdelning. Äfven kunglig maj:t och kronan brukar icke regera under påsk, men det bör man kanske icke tala om.

Hvad det måtte kännas skönt att hafva påsklof! Att icke behöfva sitta vid skrifbordet eller stå vid kasten eller svettas vid pressen! Att få sträcka sig i en bekväm länstol med en bok i handen, en bok som man ej är tvungen att läsa, som man ej skall recensera, och med det ljufligaste påsklugn rundt omkring sig!

Det finnes verkligen människor som äro så lyckliga, tusentals människor. Måtte de rätt skatta sin lycka! Måtte de aldrig mer knota öfver sitt öde, äfven när detta synes dem som hårdast, ej ens då de i trettio graders kammarvärme sitta och gäspa öfver en något långt utdragen riksdagsförhandling, som hindrat dem från ett gladt aftonsamkväm eller ett trefligt småprat inter