jämte sjögång, och maskinen förmådde ej drifva fartyget fram. Då natten tillstundade och resan ej kunde fortsättas samt kaptenen icke ansåg det rådligt att återvända till Kalmar, höll han i stället öster om Öland och länsade friskt undan för sina fyra gaffelsegel, så att han följande morgon var i lä om Ölands norra udde. Enär vädret där kändes nästan stilt, så vände han ned åt »Jungfrun» och kom, till kalmariternas stora förvåning, åter norra vägen in till deras stad igen. Efter att där hafva inlastat ved, fortsattes resan åter söder ut, men det gick alldeles som förra gången: »Carl Johan» måste å nyo vända utanför Utklippan, vågade sig för mörkrets skull icke till baka in i sundet, utan gjorde ännu en segling rundt Öland och kom vid dagens ljus åter helt lugnt inpaddlande norra vägen till Kalmar.
»Det är kändt,» säger vår sagesman, »att kapten Cook gjorde tre verldsomseglingar, men om »Carl Johan» vet man icke, att han fullbordade mer än två ö-kringseglingar å rad.» Således måste tredje resan söder ut hafva gått lyckligare. Emellertid fann rederiet ingen fördel af att behålla båten, hvarför maskinen togs ur honom och han skickades till Frankrike med en trälast.
Samma år som »Carl Johan» började sina irrfärder gjorde äfven två andra ångfartyg Stockholm och Föreningen, med hvar sin 22 hästars maskin, sina första resor. Det förra, som bygts af Owen, var ett ganska vackert och för den tiden snabbgående fartyg, men hade otur och såldes slutligen till Riga. »Föreningen» bygdes på handelsvarfvet i Karlskrona och gjorde resor mellan denna stad och Stockholm, men till en enkel sådan resa åtgick ofta en hel vecka. Fartyget fördes af löjtnanten frih. Knorring, om hvilken finnas många anekdoter. Efter åtskilliga öden såldes fartyget till Königsberg.
