»Nej, vi få nöja oss med våra gamla rum för resande, men roligt är att någon gång hafva bott i ett sådant europeiskt hotell som vid Jungfernstieg.»
Men så uppstod Hôtel Rydberg, och man fann, att äfven Stockholm kunde vara europeiskt. Det dröjde ej många år, förr än Rydberg fick en yrkesbroder i Hôtel Kung Karl, och några år senare uppstod Grand Hôtel.
Nu se våra rum för resande annorlunda ut än förr. De stora gästhusen äro icke ensamma. De hafva till medhjälpare snarare än medtäflare en hel mängd små, af hvilka åtskilliga väl ännu kanske äro något ålderdomliga i seder och bruk och lemna ett och annat öfrigt att önska; men flertalet håller sig dock på en högst aktningsvärd fot, och något af de gamla äkta »rum för resande» är sannolikt svårt att nu mer uppspana.
Och hvar finnas icke hoteller, riktigt europeiska hoteller nu för tiden i Sverige? I Enköping och Vadstena, i Mjölby, i Nässjö — gud vet huru många hoteller Nässjö nu mera har — i Falköping . . .
I Falköping! Ja, huru det ser ut med den saken i själfva staden, veta vi verkligen icke, men nog finnes det ett hotell på Ranten, järnvägsstationen.
Det är en ganska stor station och i mycket verkligen förträfflig, där man med rätt stor tillfredsställelse kan uppehålla sig hela 20 minuter, och då en stockholmsresande ännu nyttjade vestgötalinien för sina ut- eller hemfärder till eller från södern, längtade han till Falköping, så snart han hunnit förbi Halsberg eller då han lemnat Jönköping bak om sig.
På Falköpings station finnes en rymlig matsal med ett litet, synnerligen intressant kabinett till höger, beräknadt för ett förspel som egentligen icke är tillåtet,
