kåren A stormar öfver pontonbryggan? . . . Det är kåren A, säger jag, för jag känner taktiken och har läst programmet.»
»Åhå, vi ska’ väl dricka ur först.»
»Det är klart. Det är väl inte så fjäskigt häller.»
Man drack och talade om krigshistorier, under det kanonerna smälde från Norrbacka, Bellevue och Brunnsviken. Det var ganska roligt att komma ut på en fältmanöver, tyckte alla herrarne, fastän nog borde man sätta sig mot kostnaderna.
»Ni skall få se, att vi få högre kontribution, men det må fan betala . . . Tag hit ett par buteljer punsch till. Det var tusan hvad det smattrar!»
»Se så, nu är kriget slut för i dag,» yttrade en ny gäst, som inträdde när dagen led till ända.
»Är det slut?» utropade hr Pettersson. »Och jag som inte fick vara med! Det går för häftigt. De skjuta bestämdt för fort. Man får ju ingen valuta för sina pengar. Hvad är det här för taktik?»
Och han gick i vredesmod hem till staden. Han var vid mycket dåligt lynne. Ingenting var honom i lag, allra minst Norrtullsgatans kantiga stenläggning.
När han kom hem, stod bodgossen sysslolös utanför den tillbommade boden.
»Har du stängt boden redan?» röt husbonden. »Hvad är det för ordning på en sommarafton?»
»Jag har ju inte öppnat ännu. Jag har stått och väntat på herrn hela dagen. Det är herrn som har nycklarne.»
»Nå, du helige Markolfus, har man någonsin sett dylikt spektakel? Nu skall hela trakten tro, att jag slagit vantarne i bordet eller att jag är död och kanske rymt min väg . . . Boden inte öppnad på hela dagen
