Öfverdomare hafva endast sjette klassen. Rektor för latinskolan i Köbenhavn är också numrerad i sjette klassen, men andra rektorer tyckas hafva alldeles ingen rang. Borgmästare i Köbenhavn hafva sjunde klassens rang, men borgmästare i andra städer ingen rang, så vida de ej bära titel af något »råd». Vetenskapen är noterad i låg kurs. En teologie doktor kommer i endast sjette klassen, och doktorer i juridik, medicin och filosofi hafva åttonde klassens rang till samman med underlöjtnanter.
Äfven Sverige har en gammal rangordning, som visst icke är afskaffad. Hon aktas och äras af kanske icke så få upplyste och frisinnade medborgare. Enligt den ordningen har en rådman i Stockholm rang i sjuttonde klassen i jämbredd med ryttmästare och kaptener vid icke-rangregementen. I samma klass finnas professorer vid rikets universitet, akademier och andra undervisningsanstalter, polisintendenten, hofjunkare, kammarpager, bibliotekarier vid universitetsbiblioteken samt vice bibliotekarien vid det kungliga biblioteket. Bibliotekarien själf (nu mer öfverbibliotekarien) är mycket förnämare. Han står i tionde klassen bland hofrättsråd, riksantikvarien och riksarkivarien, öfverdirektörer, medicinalråd och borgmästare i Stockholm.
Polismästaren i hufvudstaden, ledamöter af svenska akademien och expeditionsläkare vid flottan hafva öfverstelöjtnants rang vid icke-rangregementen. De äro tolfte klassens mandariner eller sista afdelningen af tredje hufvudafdelningen, de som hafva nåden att kalla sig »Kongl. Maj:ts tromän». Första hufvudafdelningen är »K. M:ts högst betrodde män»; andra »K. M:ts högt betrodde män.»
Låtom oss vara all mänsklig ordning undergifne!
