Hr Mörk tömmer både den toddyn och ännu en till, men han är icke gladare för det. Hr Munter far till Djurgården och ser på huru gräset växer och återvänder till staden för att göra en kurs i »Tadelskolan» och lära sig ett nytt sätt för engelskt uttal eller titta in hos »Barberaren» vid Gustaf Adolfs torg och höra på fröken Basilier och hr Westberg, hvars »lätta aristokratiska ton», enligt W. B:s utsago, skall vara så förträfflig.
Tröttnar hr Munter på de lätta aristokratiska tonerna och ej af vår egen ministerkris skrämts från att på ministeriel väg söka sitt nöje, går han till Mindre teatern och gör uppvaktning hos »Lucifers minister». Hufvudsaken är att man roar sig, att man icke är hr Mörk, utan hr Munter, och nyttjar tillfället att förena sommarens och vinterns nöjen, lustfärderna till Djurgården och besöken å stadsteatrarne. De längre resorna och sommarnöjena på fullt allvar komma sedermera.
Det är alltid ett för de kungliga teatrarne betänkligt tecken, då Kungsträdgårdens östra allé helt hastigt varder folktom, men den vestra allén däremot så mycket folkrikare. Då vet man, att sommaren är här och att de kungliga teatrarne icke hafva något att hoppas under de närmaste tre månaderna.
Hvarför denna öfverflyttning från öster till vester så plötsligt inträffar, kunna vi icke uppgifva, men förändringen är redan gjord. Den vestra allén har för närvarande icke mera skugga att bjuda än hvad den östra kan bestå, men man tycks tänka: kan hända att träden ett, tu, tre få sitt löfverk i ordning, och då är det rådligast att redan vara i vestra allén, där det finnes verkliga träd med riktiga blad som kunna skänka skydd mot solen, samt ej låta öfverraska sig i den östra,
