där de gamla träden dött ut och de unga icke ens gifva en aning om skugga, knapt veta hvad blad vilja säga.
En sådan där bladlös allé kan vara god nog som vinterpromenad, men till sommarförlustelser duger han icke. Därför har Kungsträdgården sin vinterallé och sin sommarallé, af hvilka den senare åt minstone under ett par veckor är lika »fashionabel» som den förre, om han också både förut och sedermera ingalunda kan mäta sig med sin östra granne. Alt har sin tid; tiderna förändras och promenaderna med dem, det är hela saken. Sådant där förargar kanske hr Mörk, men det gläder hr Munter, hvilken tycker om omväxling och vill ha lif i spelet och som icke har något emot att gå och sola sig på en plats, som längre fram kan varda ganska skuggrik, åt minstone sedan solen gått ned.
——————