Jubiléer.
(April 1876.)
Vi hafva icke haft några »jubiléer» nu på länge.
Sådana bruka annars aldrig tryta. Det må väl ej
komma i fråga, att man här tänker på inskränkandet af
»jubiléer»?
I Ryssland har man verkligen fallit på en sådan tanke, men ännu äro vi icke ryssar. Det går strängt till i det landet. Ingen får där hädanefter fira någon jubelfest, om han ej i minst 25 år oafbrutet förvaltat samma ämbete eller om han såsom krigsman icke i minst 50 år tjänt i officersgrad. Verk, inrättningar och sällskap få fira jubelfester först efter hvarje halft århundrade af sin tillvaro.
Med sådana inskränkningar i jubelfestfriheten är det sannerligen icke roligt att vara rysk undersåte. Vi kunna ännu fira sådana fester hvart tionde år, ja hvart femte, och skulle det riktigt knipa, så ställa vi till ett lika vackert som högtidligt »jubileum» ett år efter det eller det sällskapets stiftande. Sådant främjar det äkta samfundslifvets utveckling. Men nu har det verkligen varit
