in i något utskott, inte min man häller, men då var det jag som fick gudomligt trefligt. Vi roade oss alla dagar, utom onsdagar och lördagar, men då kunde jag ock behöfva hvila mig, ty stockholmsnöjena äro verkligen ansträngande.
Men nu längtar jag efter dem igen, och jag är så hjärtans glad öfver att min man kommer in i kammaren utan att hafva majoriteten att tacka för det. Han sättes inte in i något utskott, därpå är jag säker, och det är just min fröjd. Laga nu bara att det går på samma sätt med din man, söta du, så skola vi ha så roligt, så roligt i Stockholm!»
Vi vilja hoppas, att de muntra fruarna fingo det som de önskade. I annat fall beklaga vi dem af alt vårt hjärta, ty icke kan det vara mycket roligt att bo vid Norra Smedjegatan och sitta hela dagen och se på huset midt emot, under det den äkta mannen är i utskottet. Visserligen gifves det ännu ledsammare tidsfördrif, det medgifva vi, men det nämda kan vara tråkigt nog.
För vår del veta vi ej af något hårdare än att dömas till fyra timmars teatersalong, i fall straffet skall aftjänas på Stora teatern en af de riktigt varma aftnarne. Det är i sanning ett grymt straff, och slipper man ut osvedd, kan sådant ej tillskrifvas annat än ett underverk af samma slag som det hvilket hjälpte de tre männen i den brinnande ugnen.
Emellertid komma riksdagsmännen, med eller utan fruar, till Stockholm och de börja arbeta inom utskotten eller slå dank utom dessa. Har stockholmaren några »politiska vyer», skakar han hand med riksdagsmännen och egnar sig med dem åt det offentliga lifvet på Hôtel Rydberg, Grand Hôtel och Operakällarn, där
