leden, vi mena de ledamöter af kammaren, som dväljas i djupet eller, såsom det häfdvunna uttrycket är, i »våningen inunder».
Det är ej möjligt att undgå att höra denna larmande signal, vore anekdoten än aldrig så rolig för tillfället och skrattsalvorna än aldrig så dånande. Huru många omröstningar komma ej att på detta sätt erhålla en helt annan utgång än hittils! Hvilken inverkan kan denna lufttelegraf ej komma att få på fosterlandets öden! Och dess utom huru mycken tid och huru många vaktmästarfjät komma ej att sparas! Vissheten att icke kunna försumma en omröstning bör också i väsentlig mån bidraga att göra riksdagsmännens vistande i »våningen inunder» lugnare och trefligare.
⁎
Ingenting är fullkomligt. Därom erinrades vi
ytterligare genom ett bref som vi mottogo med anledning af
ofvan stående och som vi anse oss böra offentliggöra:
Så länge telegrafen är i fullt tjänstbart skick, anmärker
brefskrifvaren, kan det nog gå någorlunda bra, men —
har ni ej tänkt er, att en sådan där tingest kan gå
sönder? Hvad inträffar då?
Kammaren skall votera, och kanslisten trycker fullt samvetsgrant på den lilla knappen till vänster bak om talmannen samt är trygg i den öfvertygelsen, att nu är larm slaget där nere och nu komma lagstiftarne snart upp till voteringsurnan.
Men ingen af dessa lagstiftare synes till. Talmannen börjar känna sig orolig och frågar kanslisten, om han icke gifvit tecknet. Denne bedyrar sig hafva
