för sina göromål ofta vara i staden, där han då icke består sig något särskildt hushåll. Sätter han värde på en god kaffefrukost för godt pris, går han hvarje morgon till tysta Marie, där han alltid är säker att träffa ett antal goda vänner, hvilka äro i samma sommaromständigheter som han.
Men så kommer September! En morgon infinner vännen X. sig icke. »Han har redan flyttat in», säger man då. Ett par morgnar därefter saknas vännen Y. Då vet man, att han sitter vid sitt eget kaffebord i sitt hem. Och därpå är det Z., som ej mer synes till.
På samma sätt med den ena efter den andra. När så de fleste af sommargästerna ej mer visa sig hos tysta Marie, då vet man, att det är höst och att det börjar arta sig till ett verkligt hufvudstadslif igen. Det är just hvad vi nu iakttagit. Här om morgonen sågo vi icke till en enda sommargäst vid Jakobs Kyrkgata.
Ett ytterligare hösttecken är att man på de vackra stunder hvilka ännu kunna förekomma finner ett större antal lustvandrare i Kungsträdgården än hvad fallet är sommartiden. Östra allén är visserligen icke ännu fullt i ordning med sitt sällskap, men för öfrigt ser man folk, mycket folk till och med öfver alt i trädgården.
Vi sade »trädgården», något som aldrig kunde falla oss in, när vi fordom talade om den platsen, men »torget» förtjänar nu det namnet. Den som icke sett denna park sedan sex eller sju år till baka har troligtvis svårt att känna igen honom. Vi hafva förut nämt något därom, men hvarje gång vi hafva vår väg genom Kungsträdgården är det en ny anledning till glädje, och därför tala vi om den saken kanske ännu flera gånger. Vi kunna aldrig glömma, huru det såg ut ännu för få år sedan på det område som nu smeker ögat med de i den
