Akta er för portföljen!
(April 1868.)
Vi hafva haft en ministerkris eller, såsom några säga, en statsrådsstrejk. Krisen betraktas nämligen af åtskilliga som en mindre befogad arbetsvägran, hvilken ej kan föra till annat än att, som det nästan alltid sker i dylika fall, arbetaren slutligen nödgas på samma villkor som förut återtaga sitt arbete.
Emellertid har en viss oro herskat i hufvudstaden. Det är så många som fruktat, att de skulle pressas till statsrådstjenst. Man har hört talas om personer som hållit sig undan flere dagar, emedan de varit rädda att de skulle gripas och utan miskund släpas till finansportföljen. Det är i synnerhet den portföljen för hvilken man hyst största farhågorna.
Det ringer på tamburdörren.
»Se så, nu skall man få se, att det gäller mig!» hette det i flera hem, och herrn i huset kände kallsvetten fukta sin panna ända ned åt ryggraden.
Pigan kom in med ett bref.
»Det är ett stadsbud,» säger hon. »Han skall ha svar.»
