Författaren har dock ett horn i sidan till sina kamrater inom tidningsverlden, det visar sig på flere ställen i hans broschyr, och det gör oss, uppriktigt sagdt, ganska ondt. Det långa talets korta mening är naturligtvis, att drickspenningar böra bibehållas. »Drickspenningar gifvas», säger broschyrförfattaren, »i form af belöningar åt ganska framstående män . . . Drickspenningar gifvas åt borstare, portvakter, advokater, doktorer, hyrkuskar, springpojkar och tjänstemän o. s. v.» Därför skola drickspenningarne också bibehållas åt kyparne.
Skulle »servitörerne», såsom författaren kallar uppassarne, få sin betalning af värdshusvärdarne i stället för af gästerna, måste varornas pris höjas, »och sedan tror jag», fortfar författaren, »äfven att denna ändring skulle åstadkomma ett annat förhållande kypare och gäster emellan, som kanske mest skulle förbittra lifvet för de herrar som nu mest skrika om drickspenningarnes afskaffande.»
Aj, där ha vi det! Såsfloden på den nya, ljusa sommarrocken, kaffet på de ljusa benkläderna!
Nej, låt oss då hällre gifva drickspenningar!
——————
