Nya och gamla krogar.
(Okt. 1877.)
En revolution! Icke i Frankrike, den kommer sedan,
men i vårt eget grundlagsenligt stillsamma Stockholm!
Krogarnes antal minskadt till hälften mot förut!
Det är oerhördt, ofantligt och ofattligt, något som man ännu för få år sedan icke skulle hafva kunnat ana, knapt drömma om. Och denna revolution har i dessa dagar försiggått i allsköns stillhet, utan någon blodsutgjutelse, utan att garnisonen fått några skarpa patroner eller att ens poliskonstaplarne knäpt sablarne på sig.
Det är som hade alldeles ingenting förefallit, ungefär som då Gustaf IV Adolf afsattes, utan all slags skandal. Den del af hufvudstadsfolket som brukar besöka krogarne har med tålmodiga blickar sett, huru den ena efter den andra af de gamla, ofta ganska kära tillflyktsställena bommats igen. Det har icke ens knotat, detta folk, mycket mindre bygt barrikader, sjungit marseljäsen eller visat några andra upprorstecken. Och bränvinsprisens stegring har mottagits med samma tysta undergifvenhet. Märkvärdigt!
Den delen af Stockholms invånare som icke besöker andra krogar än dem som kallas källare, hotell eller
