ligger ju på landet, och det är fint att ligga på landet, har jag hört, på hösten.»
»Det är nog många som tänka flytta dit, skall du tro. Men vi ska’ skynda oss, innan de bättre platserna bli upptagna i Smithens sparbank.»
Redan har en liflig färdsel börjat till vin- och spirituosabolagets lilla sommarnöje på Reimersholm. Vädret är så vackert. Man kan behöfva att göra en liten sjötur och sedan få andas landtluft en stund, ju längre dess bättre. Paraply har man ej behof af i det här vackra vädret, och käpp är endast till hinder, när man far på sjön, men för att icke fara tomhändt så tager man en kutting med sig, till och med en ankare utan innehåll på bortfärden, men så mycket innehållsrikare, när man åter far till staden med någon af de fulla båtlaster som nu mer skickas från Reimersholm till Stockholm, och man kommer till baka med 500 kubiktum bränvin under armen. Det är en affär och det är en lusttur. Det är att förena det nyttiga med det angenäma.
Bland de många Bacchi tempel som med denna månads ingång försvunnit från den stockholmska synkretsen är också den under senare år mer än kanske för några tiotal sedan uppmärksammade Björngårdskällaren i hörnet af Björngårds- och S:t Paulsgatorna, hvars skylt redan för ett par månader sedan vandrade till d:r Hazelii etnografiska samlingar.
I några af hufvudstadens tidningar har man läst, att denna källare räknade anor sedan Bellmans tid och sannolikt ännu längre till baka, och med anledning däraf kunna vi meddela, att redan på 1720-talet fans källaren »Björn-Gården vid S:t Paulsgatan» och egdes då af källarmästaren Christian Noreus samt tillhörde antalet af
