sedan flyttades till Westerlånggatan), »Riga», »Stiernan», »Tre Kongar» och »Holländska Thun».
Vid Järntorget lågo: »Stora Christopher», »Tre Cronor», »Gyllene Freden».
Vid Westerlånggatan funnos: »Victoria», »Fahlu Grufva», »Wijn-Fatet», »Rostock». Vid Skomakaregatan »Leyonet»; vid Svartmangatan »Pehlekahn»; vid »stora Kyrckie-Brinken» källaren »Wijn-Pipan»; vid Stora Nygatan »Riddarehuus-Kiällaren»; vid Slussen »Qvarn-huus-Kiällaren»; vid Slottsbacken Johan Wiedmans källare; och vid »stora Torget» själfva »Stor-Kiällaren».
Åtskillige traktörer funnos också i »staden», af hvilka Johan Mörck på »Sju Stiernor» vid Myntgatan och Jean Podewein vid Lilla Nygatan lära hafva varit de förnämsta.
Kaffehusen i den stadsdelen voro ej häller få. De fleste innehafvarne hade främmande namn, såsom Berend Alternecks enka, Beraud, Guillimot, Saliiet, Saint-Paul o. s. v.
Det var på den tiden, för halft annat århundrade sedan. Tiderna förändras, och förfriskningsställena med dem. Af källarne i förra hälften af 1700-talet finnas, som man kan se af ofvan stående, visserligen ännu några kvar, men många äro de ej, och snart försvinna väl äfven dessa. De gamla gifva vika för de nya, mer på mat än dryck beräknade, och dryckesvarorna utan mat förvisas till de stora kaféerna. Det gamla källarlifvet i Stockholm är snart utdödt, men kafélifvet med eller utan musik blomstrar.
——————
