det förföriska i hufvudstaden på vårsidan, hade vi väl också blifvit tvungna att gå till professor Rossander och söka bot för igendammade ögon. Men vi reste igen, och när vi åkte hem, togo vi en duktig omväg för att slippa fara förbi Träskängskullarne; men då råkade vi på Norrtullsgatan, som är ett verkligt underverk i gatläggningskonsten. Gud bevare mig för att blott tänka på den gatläggningen!
Nu äro vi lyckligt och väl hemma igen. Flickorna säga aldrig ett ord om det rara Stockholm, men de se rödögda ut och påstå, att dammet ännu sitter i halsen. När jag får säker underrättelse om att afskrädeshögarne inte längre ligga i allmän farväg och att det vattenrika Stockholm beslutat sig för att fukta sin aska, skall jag nog ta familjen med mig och åter hälsa på.
⁎
Vår vän landtbrukaren har icke åter satt sin fot inom Stockholms område. Han tyckes ej hafva fått någon säker underrättelse om att Träskängen förbättrats eller att någon gatuvattning i större skala införts.
——————
