åra», heter det i Carléns »Galerslafven». Åran knogar, och det ena tätt skrifna arket efter det andra lägges till sida för att sedan utarbetas.
Ändtligen slutas förmiddagssammankomsten. Klockan är bortåt fyra på eftermiddagen.
»Det må väl inte bli eftermiddagsplenum,» säger referenten och reser på sig, första gången under de senaste sex timmarne. Han samlar ihop sina betänkanden och anteckningar samt njuter i andanom af rimsaltadt lam med potatispuré på Tre Remmare.
Jo, det är ganska riktigt eftermiddagsplenum, anslaget till klockan sex. Referenten »interpellerar» försynen öfver ett så omänskligt djurplågeri, men hör icke af något svar och nödgas gå med anteckningarna raka vägen till tidningsbyrån.
Han ilar förbi riksdagsmännen som i godt mak öfverlägga, om de skola taga sin middag på Rydbergs, Kung Karl, Suède eller Hamburger Börs, om de skola stanna på Iduna eller gå till Operakällarn. De beklaga det hårda öde som nekar dem att den dagen hinna fara till Hasselbacken.
»Det är då fan hvad herrn kommer sent,» puttrar redaktören som är otålig att komma hem och äta middag. Han har icke fått något i sig sedan han förtärde sina biffstekar på förmiddagen. Och så får referenten kanske förebråelser för att Jöns Jönsson icke förmått reda sina tankar.
Nu gäller det att få ihop ett ordentligt referat efter de i fläng gjorda anteckningarna. Man måste vara försigtig, icke glömma något och icke göra något tillägg ur sin egen fatabur. I annat fall komma riksdagsmännen och beklaga sig. De kunna nog göra det utan
