sådan anledning, kanske blott för att referenten alt för noggrant återgifvit deras ord.
När klockan slår sex, har referenten ännu icke lemnat ens hälften af sitt arbete till sätteriet. Han ilar åter till Riddarholmen. Någon föda har han naturligtvis icke fått, men på sin »fristund», mellan klockan fyra och sex, har han rökt fem cigarrer och druckit ett par karafiner vatten.
Aftonplenum är förmiddagsplenum likt, med undantag däraf, att nu måste referenten arbeta under ännu häftigare tryck och i en af gasen odrägligt uppstegrad värme. Är lyckan god, slutar sammankomsten klockan elfva på natten. Det händer dock, att hon räcker till klockan ett på morgonen. I så fall har referenten varit i ett oupphörligt arbete i femton timmar.
Riksdagsmännen se trötta ut, men de få nu ändtligen gå till hvila. Referenten däremot återvänder till tidningsbyrån. Honom återstår ännu tre timmars arbete för att få referatet i behörigt skick. Korrekturläsarne ha kanske tagit ut ett förskott på den kommande morgonsömnen och öfverlemna sig åt en högljudd slummer. Man är väl icke mer än människa häller. Äfven om desse, morgontidningarnas hårdast plågade trälar, äro vid friska krafter, så friska man kan begära klockan fyra på morgonen efter en under ansträngande arbete genomvakad natt, så stapplar referenten likväl icke hemåt förr än den rosenfärgade Eos gifver en vink om att den nya dagen ej är långt borta.
Men när njöt referenten någon föda under dessa aderton eller nitton arbetstimmar? Han njöt ingen föda alls. Han rökte blott ett dussin cigarrer och sköljde ned röken med innehållet af ett halft dussin karafiner vatten.
