Hagel, snö och vinterstorm!
Ingen restauration finnes om bord. Sommaren börjar vackert.
I djupaste mörker kommer ångbåten slutligen genom Lidingöbro, dock icke förr än några stycken af bron tagits med. Man nalkas Blockhusudden, och då fordrar sommargästen som en rättighet och anhåller som en nåd att varda satt i land.
Kaptens hjärta röres ändtligen, och af medlidande bifalles bönen. Den olycklige färdmannen drager rockkragen upp åt öronen och stretar af i blåsten in åt Djurgården. Han tänker gå raka vägen till Blå Porten för att få något värmande.
»Så här tidigt på våren går man till Blå Porten och inte till Hasselbacken,» säger han.
När han ändtligen hunnit fram, finner han ej mera något värdshus. Det hade brunnit ned på eftermiddagen.
——————
