Hvarifrån kom den fördömda musiken? Icke vore det väl möjligt, att man ännu hölle på i Berzelii park? Skulle det vara en matinée? Ännu en gång kallade han på värdinnan.
»Min bästa fru, blåser man då hela dygnet om i den här staden? Är det förmiddagskonserter här också? Tänker man ta lifvet af mig?”
»Det var då grufligt hvad herrn bråkar om musiken,» mälde frun litet stött. »Inte är det någon konsert. Man blott repeterar i våningen inunder till konserten i kväll. Det gör man hvar enda förmiddag för resten, men alt samman är slut innan klockan ett.»
Nej, det var för mycket. Vår vän från Skåne klädde sig i största hast, rafsade i hop sina saker, störtade dem ned i kappsäcken huller om buller, tog själf kappsäcken på sina skuldror och flydde från Stockholm. Han hade ej tid att afvakta snälltågets afgång följande morgon, utan gick om bord på en ångbåt, som yttre vägen förde honom till Skåne. Der sitter han ännu och fördömer den musikälskande hufvudstaden.
——————
