När kineserne kommo.
(Okt. 1869.)
Det hände ingenting, påstod man, och ingenting
stod i tidningarna. Det var en ganska tråkig tid, en
fullkomligt intresselös.
»Annat var det förr,» sade gamle kommissarien som satt och pratade i Kungsträdgården. »Jag kommer mycket väl i håg, då jag såg Sofia Albertinas, högtsalig prinsessans, begrafning.»
»Ja, men kommissarien har ju sedan sett en annan prinsessas bröllop, och det måste väl vara lika bra. Skulle det bröllopet icke kunna ersätta gamla prinsessans begrafning?»
Den invändningen tyckte gamle kommissarien icke om. Det var hans uppriktiga åsigt, att det hände mycket mera »förr i verlden», och hans åsigt delades till och med af de unga.
Fröken Fanny hade haft en gammal morfar som för henne skildrat Gustaf den fjärde Adolfs afsättning och Fersens mord.
»Se, det var något, det!» utropade fröken Fanny.
»Ack, ja!» instämde några andra unga fröknar. »Det måste ha varit bra intressant. Och Napoleons alla
