Tivoli och Hasselbacken.
(Aug. 1870.)
Hvad är eder tanke om surfoder? Kanske att ni
icke har något stadgadt omdöme i den saken och ej
häller om blandade och oblandade, om korthorn,
herrgårdsras och landtras. Hvad fargaltar öfver ett år och
baggar öfver två vidkommer, så kunna tankarna
otvifvelaktigt vara delade. Landtbruksmötet i Göteborg
åtnjuter vår odelade högaktning, Göteborgs samhälle vår
lifliga beundran och orubbade vänskap, kärlek och
förtroende, men veckans stora tilldragelse i Stockholm är,
Gungl, den äkta Josef Gungl som hunnit göra sig
verldsbekant, innan han anlände till oss, men som efter sitt
besök här varder, minst sagdt, odödlig.
Josef Gungl är född i den lilla staden Zsambech i ungarska landet. Det var en tid, så där för fyrtio år sedan, då han var en ung skollärare och förtjänade sitt bröd under pedagogiska sträfvanden; men han sökte snart en mera harmonisk verkningskrets, och år 1835 var han redan musikdirektör vid ett artilleriregemente som låg i Grätz. Åtta år därefter hade han skaffat sig en egen orkester och började snart med den göra konstresor i Europa. Han utsträckte färderna ända öfver
