Stockholms gymnasium.
(Aug. 1871.)
Scenen är förlagd till Riddarholmen. Från
Riddarhustorget, Munkbron, sammanbindningsbanan och
ångbåtshamnen synes ett stort antal personer, äldre och
yngre herrar, begifva sig till platsen bak om kyrkan. Alla
sträfva de till samma mål och försvinna i porten till
N:o 7.
Hvad betyder detta sammanlopp? De skola skrifva in sig på gymnasium.
Skola dessa gråhårsmän, dessa väldige patroner med dubbelhakor och dubbelmagar, dessa lutande skepnader och dessa kraftfulle män på lifvets middagshöjd skrifva in sig på gymnasium?
Skämtet är egendomligt, men hvad kan föranleda det?
Det är icke skämt, utan rena allvaret. Dessa herrar och män ämna verkligen anteckna sig på gymnasium icke för att varda gymnasister, utan emedan de varit gymnasister, emedan de vilja till samman upplifva gamla minnen, minnen från lifvets första vårdagar, då det ännu var i källossningen, men då solen lyste så som hon sedermera aldrig lyst på lefnadsstigen, då vestan smekte
