akademien, lektor i filosofi, svenska, engelska och hebreiska språken, hvilken läste Vossii Rhetorica och många andra underliga böcker, där namnet Cajus förekommer, samt Mobergs språklära och sin egen lärobok i moralfilosofien.
Privatisten vågade icke fortsätta samtalet, ty professorns blick träffade honom, och så mild den blicken än var, tyckte den skyldige, att han kunde nog upptäcka ett litet »fusk», som nyss förut begåtts. Emellertid lemnade läraren katedern och rummet. Man andades litet friare, sträckte på sig och stod till och med upp från sin plats.
»Har han slutat sitt scriptum redan?» tillfrågades vår privatist af en gammal herre i en sliten och föga snygg svart frack.
Privatisten trodde, att frågaren vore gymnasii-vaktmästaren som kom för att städa af borden efter de skrifvande och gjorde sig icke därför någon brådska med svaret.
»Jag frågar honom, om han redan slutat sitt scriptum, efter han sitter och sträcker på sig,» fortfor herrn i den flottiga fracken och stack en väldig bit lakrits i munnen. »Får jag se, hur han bär sig åt!» fortfor han och fattade med af lakritssås färgade fingrar i papperet.
Det var lektor Jonas Lundstedt, lärare i matematik, för tillfället inspekterande latinskrifningen, en af fäderneslandets lärdaste män, hvilken många år före ifrågavarande tid varit primus vid sin promotion och innehaft ett högst ovanligt antal betyg.
Privatisten vardt purpurröd och trodde sig förlorad, då han fann sig hafva att göra med en lektor i stället för en vaktmästare, men lektorn grinade helt vänligt åt honom och bad honom fortsätta. Sedermera blefvo de
