Numera lefva dessa föreställningar endast som sägner, hvilka få af de unga lägga på minnet, och åt hvilka de gamle le. Gräupacken är endast ett mycket stort vedträ i spiseln, som någon gammal farmor eller mormor i huset ännu »gärna vill ha där». Men på folkets läppar lefver ett ordsätt: »Göken satt på gräupacken u ropte».
Nils Lithberg.
Från ett julgille i början af 1500-talet.
Följande bref från sysslomannen i Jämtland Jon Heydinson till kung Kristiern II, dateradt 27⁄2 1520, gifver en rätt intressant tidsinteriör. Originalet, på pergament med bortfallet sigill, förvaras i Riksarkivet.
»Idher min nadughe herre ok högborne förste Her Cristiern mz gudz nadhe Norges Danmarks Vendes ok Gothes konungh wtwald konungh thil Swerike Härtugh i Sledzvik Holsten Stormarn oc Ditmersken greffwe i Oldenborgh ok Delmenhorst helser iak Jon Heydinsson sysloman i Jemptheland pa minss Heres vegna Her Olaff Galle Ridder ok höffwismand offwer Jemptelandh kerlika mz gud ok scte Olaff konung. Verdes edher nad vele vitha ath manedagen nesth effther sancti Matthias dag apostol arum effther gudz byrd MDXX tok iak proff[1] effther afftak[2] Olaff Nielsson som Jon Persson warth ath skadhe oforsynis, arffvingar hins dödhe nervarandes ok lagliga forestemfde. Swa var thera förste uphaff[3] wm Scte Katerine dagh före jwl saathe the fornemffde Jon Persson ock Olaff Nielsson ok drukko ner presten i Hamardal, presten ok the drukko allis there veners skal i Jempteland. Vm sider drukko the Anders skal i Mathened. Gik sva Jon Persson vth ok lagde sik thil ath soffwa. Som han haffde soffwit en stund kom han i gen ok stod en then sama skal fore vpnenffde Olaff Nielsson. Saa bad Jon ath han skulle göre then skal reth swa wæl som the andre. Swarade fornenffd
