förhandling mellan de förenade rikena angående ett tillfredsställande och med rikenas själfständighet och deras likställighet inom unionen öfverensstämmande ordnande af a) konsulatväsendet, b) utrikesstyrelsen, hvarunder inbegripes förhandling om och utredning af frågorna, så väl under förutsättning af reformering med bibehållande af gemensamheten, som under förutsättning af upprättandet af särskildt konsulatväsen och särskild utrikesstyrelse för hvartdera af rikena.»
Detta fasta men tillmötesgående beslut mottogs i Sverge af de
maktegandes tidningsorgan med vrede och kännetecknades af dem såsom
en »öppen krigsförklaring» mot Sverge.
Med dylika utgjutelser har man länge sökt uppreta svenskarne, inbillande dem, att norrmännen, i synnerhet de norske demokraterna äro idel pack och upprorsmakare. Hvad man i den vägen fått och får bevittna är rent af vidunderligt. I flere år ha våra alldeles särskildt s. k. fosterländska tidningar ideligen bearbetat svenska allmänheten för att missleda den om personer och förhållanden i Norge.
Ljugandet har satts i system och bedrifvits i en kolossal omfattning med ihärdighet utan like. Blott några få exempel.
Björnstjerne Björnson sades ha uttalat sig för upplåtande af en krigshamn på norskt område åt Ryssland. Ryktet om detta »förräderi» var falskt. Björnson har aldrig sagt något sådant. Gång på gång har han offentligen i tal och skrift protesterat mot beskyllningen, och många andra rättsinnige män ha likaledes flerfaldiga gånger offentligen med bevis ådagalagdt hans oskuld. Men allt har varit förgäfves. År efter år, månad efter månad, ibland dag efter dag upprepas beskyllningen. Att den är fullständigt vederlagd och att vederläggningen också upprepas, generar icke ett grand. De fosterländske gå på med sina utgjutelser.
I salongerna och vid kafferepen, å möten och gillen, vid allvarliga förhandlingar och glada gästabud, i kyrkor och skolsalar, i riksdagens kamrar, i tidningar, tidskrifter, böcker, broschyrer och traktater — öfverallt fräser det af smädelser mot »hamnafträdaren», ja sedan ingen rimligtvis längre kunde vara okunnig om det falska i beskyllningen, upprepas den i cirkulär till riksdagens samtliga ledamöter för att påvärka deras omdöme.
På det ständigt återkommande talet om Björnsons »svenskhat» har han svarat: »Jag vet att Sverges bönder och borgare vilja oss väl och med goda ögon se på vår kamp. För att vara så mycket säkrare på att aldrig tala illa om eller förnärma det svenska folket, har jag funnit på att begagna ordet »storsvensk» om alla dem i Sverge som vilja ha öfverhöghet öfver oss.»
Till svar på frågan, hvad han tänker om krig med Sverge, yttrade han:
