Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
35
FRED MED NORGE

hvarpå en af de närvarande stortingsmännen, hr V. Ullmann, under församlingens lifliga bifall nämdes till konferensens förste vicepresident.

Om i vår unionsstrid alla lands aktive fredsvänner taga parti för Norge, så ser nog hela världen hur saken ligger. Lord Palmerston ansåg allmänna opinionen i ett land vara en starkare makt än krigsmakten till lands och vatten. Skola våra svenske statsmän efter, grefve Gobineaus definition trotsa en världsopinion?

*     *
*


Man kunde imellertid gärna se bort från alla andra synpunkter och blott hålla sig till denna:

Gör icke orätt!

Norrmännen ha aldrig försökt göra något intrång på våra rättigheter som en själfständig nation. Sverge därimot har aldrig upphört att vilja vara Norges öfverherre.

Orsaken känna vi.

I Sverge härskar aristokrati med dragning till envälde; i Norge råder demokrati med dragning till republik.

Under senare tiden har klyftan blifvit vidare och djupare. På samhällslifvets alla områden har Sverge stått stilla eller backat, medan Norge sträfvat att följa med i det allmänna kulturarbetet.

Norge vill ut och pröfva sina ungdomliga krafter på egen hand. Sverge vill hålla sig inne och drömma om sina stordåd under flydda tider.

Medan norrmännen — en nation af sträfsamt småfolk — knoga framåt, streta svenskarne — en nation med storstass och mandariner — att hålla dem tillbaka.

Att detta missförhållande skulle värka menligt på unionen, ligger i öppen dag. Må vara att vänskapen mellan de båda folken därför icke behöft lida något allvarsamt afbräck. Ondt har det dock gjort. Och ett är i hvarje fall visst — att det aflägsnat de ledande viljorna i båda landen mer och mer från hvarandra.

*     *
*


Unionskungens ställning har därunder varit ganska svår.

När Oskar II reser till sitt norska rikes hufvudstad, ledsagas han af svenska regeringen och riksdagen till Stockholms centralstation. Svenska pressen bedyrar nästan samdräktigt, att hela svenska folket följer honom, först med sina välönskningar och sedan med sin makt. Och då kungen kommer till Kristiania, välkomnas han där af en god del af norska pressen med försäkringar om sympati och bistånd från hälften af hans norska undersåtar.