N:o 31.
FREDMANS EPISTEL,
Öfver Mowitz, då han blef uppiskad på gatan, för det
Qvinten sprang på Basfolen, en sommar Afton 1769.
Ob solum punctum caruit Robertus asello.
Se Movitz, hvi står du och gråter
Så blodig och svullen och stinn?
Dörrn op, nå välkommen nu åter!
Si här har du farstun, stig in.
Än lefva ju dina patroner;
Förglöm den förtret du har rönt.
Pong pongtuli pongtuli. Skönt
Du slår dina toner.
|
| * * *
|
Gutår på en halfpart min broder;
Se här tag en sup, räck ut hand.
Vårt bränvin med guld och klenoder
Förgyller båd’ tunga och tand.
Men har du ej feber? — Hvad mera? —
Då är en sup finkel ej sundt! —
Pong pongtuli pongtuli. Strunt!
Er lagom moquera.
|
| * * *
|
Är ögat utslagit? — Åh inte?
Lät plåstret få sitta, din hund. —
|
