Sida:Fredmans Epistlar.djvu/121

106

Ren Krögarns hämpling-quittra;
Vid Zephirens ljufva fläkt
Fönsterna darra på haken;
Ulla blef ur sömnen väckt.
Men kunde knapt bli vaken.
Af och an hon kasta sig,
Och svängde kring med armen;
Gret i sömnen bitterlig,
Och klöste sig i barmen.
Än hon skratta,
Än hon fatta
I Sängstolpen och i stoln;
Tog fram skona,
Och på rona
Knäpte underkjoln.

* * *

För Spegeln Ulla stänkte sin barm,
Med vin och rosen-vatten;
Sen knöts et pärlband-kring hännes arm,
Och flor kring schäfer-hatten.
Liksom när på Paphos ö
Kärleks-Gudinnan upvaknar,
Allting tycks i vällust dö,
Och sorgen blott man saknar;
Likså Krögarn mer och mer
Af ångst och vällust stamma,

Då