Sida:Fredmans Epistlar.djvu/129

Den här sidan har korrekturlästs
114


Och i rocken glimmande knappar.
Under en skuggrik och susande gren
Lutar en ann’ sitt hufvud på armen;
Sömnig och varm med handen i barmen,
Ler han och pustar vanmägtig och klen.

* * *

Skyldra, se Löparn han trippar så snäll,
Med sitt blåa skärp och guldgula tröja,
Framför två Hingstar som stolt vid en smäll
Sina halsar gnäggande höja.
Bullrande hörs en gyldne Caross,
Där som en Kusk han kröker och väjer;
Bakpå en Turk bland fyra Lakejer
Gungar så frodig med sprakande bloss,

* * *

Åldrig i purpur med stjerna och band
Går en Landets Drott, strax Mollberg han spritter,
Ropar Gevär! tar Musköten i hand,
Skyldrar långsamt, torstig och bitter.
Stolt med en plume i glimmande drägt,
Nyter och spänd framstiger en annan,
Röd emot soln med hatten för pannan,
Blixtrar på fingret juvelen så täckt.

* * *

Himmel! hvad bugningar, höghet och damb!
Klang, hvad silfversmidda tjocka Boråser!

Vin-