Sida:Fredmans Epistlar.djvu/130

115

Vindögda, torstiga, fromma som lamb,
Med en trut som idliga blåser;
Bergstöm, kutryggig, rödblå och tjock,
Med gula upslag fingrar bassongen;
Och bland en flock som sorlar på gången,
Hvälfvas af mässing två glimmande lock.

* * *

Gosse en gång om du stupar i fält,
Ser du Arsenalen, pryd dina anor;
Mars har oss båda vår svepning bestält
Inom slitna, blodiga fanor;
Där skal din sabel hänga vid min,
Rostad i blod och krökt i Cossacker;
Skjortan du bär, skal blodig och vacker
Tekna de kulor som träffat ditt skinn.

* * *

Mellberg, Gutår! hvad slog klockan kamrat?
I Jacobi torn står säjarn på åtta.
Fruktar du ej? nej Kungens Soldat
Fruktar aldrig bröstet at blotta.
Skyldra, marschera, stå division!
Skyldra, lös af, stå rätt, alla nio!
Rätta er, marche! hvad slog hon nu? Tio;
Brandvakten ropar på Slagtarhus-bron.

N:o 38.

H 2