Sida:Fredmans Epistlar.djvu/154

139

Än den Hingsten i fullt sträck,
Hur han löper ung och käck,
Brun och hvit med svarta fläckar,
Ibland skäckar
Rar och täck.
Men den hvita Gångarn där,
Som de gröna seldon bär,
Märk hur snällt han går i dansen,
Fläktar svansen,
Stolt och tvär.
Hör långt ut på sjön Åkarn slåss och kör sönder,
Full bland Bönder, full bland bönder,
Åkarn fullast är.

* * *

Vargar tjuta öfver alt,
Ren det snögar och blir kallt;
Stäng til fönstren, tänd på brasan,
Som i Casan
Är det kallt.
Märk hur skogens toppar små
Luta sig helt silfvergrå,
Bygdens fält och blomster-sängar,
Berg och ängar
Gömmas må.
Mollberg ta fram flaskan, jag ryser, jag fryser!
Ach jag ryser! ach jag ryser!
Och kan intet gå.

* * *

Lyss