Sida:Fredmans Epistlar.djvu/158

Den här sidan har korrekturlästs
143


N:o 44.
FREDMANS EPISTEL

Öfver Bredströmskans och Movitz melancholi.



Movitz helt allena
På Tre Liljor satt en gång;
Harpan mellan bena

Glimmar bred och lång; Fin.

Roligt se hvar sena
Och hvart finger i fullt språng
Öfver harpan skena
Under klang och sång.
Harpan var förgyld och grön,
Prydd med Myrten, Tusenskön,
Med en Cherubim utmålad,
 Prålad,

Utaf Hoffbros vackra rön.  D. C.
* * *

Harpans klara läten
Rör til andakt hvar person,
Ifrån herdars säten

Up til Gudars tron; Fin.

Verlden blir förgäten,
Hjertat blöder vid hvar ton,
Sjelfva ängla-fjäten
Käns i själn, och hon

Gaf