Sida:Fredmans Epistlar.djvu/163

Den här sidan har korrekturlästs
148


* * *

Nu satt i vrån en gammal Sergeant,
Tvänne Notarier och en Stånd drabant;
De ropa slå, Skoflickarn har rätt,
Pålen är straffadt, des öde utmätt.
 Ur skrubben kom fram
 En vindögd Madam,
 Slog Harpan i kras
 Med flaskor och glas;
Skoflickarn högg mig, Pling plingeli plång
Bak uti nacken en skårsa så lång.
Där har ni saken. Pling plingeli plång.

* * *

Rättvisa verld, nu frågar jag sist:
Led jag ej orätt? — Mollberg jo visst.
Lider jag ej oskyldigt? Gutår!
Harpan är sönder och näsan är sår.
 Tvi sådan förtret!
 Ej bättre jag vet
 Än fly ur mit land
 Med harpan i hand,
Spela för Bacchus och Venus, kling klang,
Bland Virtuoser ta stämma och rang.
Följ mig Apollo. Pling plingeli plang.






N:o 46.