Sida:Fredmans Epistlar.djvu/174

159

---

---

Skönsta blomster-skålar;
Uti leret brännes in
En Apelles pensel fin.
Ulla Winblad, min Cousine!
Ser du hur det prålar.

* * *

Såg du nu Mariæberg,
Så se längre neder;
Med en gul och bleknad färg
Sig ett tjäll utbreder.
Fönstren glittra, kännen J
Ej Salpetersjuderi?
En gång, Ulla, raillerie!
Palten dit dig leder.^[1]

* * *

Fällom lodet på vårt djup,
Jäspa ej och nicka,
Sov ej, öpna flaskan, sup,
Bjud Mamsellen dricka;
Vakna Movitz, ser du ej
Lazaretts palats, så säj?
Akta näsan du på dej
För hvar vacker flicka!

* * *

Tornens spetsar blänka ren,
Kors och tuppar glimma,

Mor-

1. Då detta skrefs, var på Kongsholmen en Salpetersjuderi-inrättning, och därvid et Tukthus.