Sida:Fredmans Epistlar.djvu/177

Den här sidan har korrekturlästs
162


Norström stjelper sin peruk
Af sin röda skalle,
Och min Ulla blek och sjuk
Lät sin kjortel falla,
Klev så bredbent i paulun;
Movitz efter med basun:
Maka åt dig Norström! Frun
Hör ju till oss alla.






N:o 49.