Sida:Fredmans Epistlar.djvu/181

Den här sidan har korrekturlästs
166


 Och på däcket
 Violin.
 Pappas Handskar, jag blir sjuk,
 Svepta i en mangelduk,
 Låg på skutan,
 I Kajutan
 Bredvid Morfars Piskperuk.
Sötaste Bror Petter, ach jämmer! Peruken
 Låg i duken, Låg i duken,
 Pudrad, stolt, och mjuk.

* * *

 Stöt ej Basfioln, kamrat.
 Stjelp ej kull vårt Våffelfat
 Bär Smörbyttan under armen
 Brynt i varmen
 Som succat.
 Sicken Tårta, bränd och stel,
 Strödd med socker och canel,
 Med bruneller
 Carameller,
 Och Ansjovis til en del.
Lät oss nu bli glada och rasta en timma,
 Slås och stimma, Slås och stimma
 Under sång och spel.

* * *

 Fader Hök, din skål hvar dag!
 När du ler så skrattar jag.