Sida:Fredmans Epistlar.djvu/194

179

Krögarn är känd för röst och mage, För musik och friska sprund.
Drick och slå takten - - -	V:cllo.
Kring denna trakten - - -	V:cllo.
Syns Tobaks-lador, Trägårdar och Fält; Kråkors skrän hörs skarpt och gällt.
* * *
Si Krögar-Far! hur godt han skrattar, Sqvalpar Ölet i sitt glas, När Fader Berg i stråken fattar Til en Solo på sin Bas.
Hör hur han kolrar, - - -	V:cllo.
Leker och jolrar, - - -	V:cllo.
Nickar med hufvud och småler åt skyn, Under tunga ögnabryn.
* * *
Så ser han ut vid nattens dimma, Klädd i Nattråck dumt och platt; Mellan hvart drag Tennknappar glimma, Vissna blommor bär hans hatt.
Hör hur han spelar, - - -	V:cllo.
Måttar och felar; - - -	V:cllo.
En Sko har mässing till spänne, och en Bär ett spänne utaf tenn.
* * *

Skål

M 2