Sida:Fredmans Epistlar.djvu/204

Den här sidan har korrekturlästs
189


Klotet göms i slask och grus;
 Ur en Kardus
 Somliga nypa,
Andra slås om toma Krus.

* * *

Men bäst et moln sprider sin väta,
Syns Regnbågen med et gyldne prål;
 Strax nya mål
 Brödren utmäta
Under blixt af blanka stål;
 Tolf kring en Bål
 Skratta och träta,
Och två kyssas vid en Skål.

* * *

Skål! det var bom, Mollberg slog åtta;
Bom för Wingmark, ta mig den och den!
 Två föll igen;
 Kom ska vi måtta;
Udda om två halfstop än.
 Bom kära vän,
 När vil du måtta,
Ögat blott på Hörnan spänn.

* * *

Hur sa? hva ba? föll inte båda?
Hörnan föll, fem supar håller jag;
 Bom i hvart slag,
 Bom utaf våda;

Ölet