Sida:Fredmans Epistlar.djvu/207

Den här sidan har korrekturlästs
192


Men ach! vår Enkling så bestört
Han håller för ögat sit råckeskört
Han flåsar Finkel, svettas Vört;
 Ach oerhördt!
 Hans hus förstördt!
 Ach oerhördt!
Hans hus förstördt, förstördt, förstördt.
För Krogdörrn dubbelt lås, min vän,
Tilbultad med bomar och spikad sen;
Bror, ser du Skylten, ser du den,
 Guldbägaren
 Ej fins igen,
 Guldbägaren,
Den fins ej mera den; men, men!
Men Catho med sin sax &c.

* * *

Så sätt dig ned vid denna graf,
Du Nymph i din brånad på lustans haf;
Betänk, en blomma bröts nu af,
 Som vällust gaf,
 Magnat och slaf
 Hon vällust gaf,
Tils hon af dödens glaf bröts af.
Ja detta stoft som trampas här,
En bild af Mor Maja det innebär,
Som leta systrar med besvär,

Båd